För ett antal år sedan läste jag en artikel i Proletären (tror jag) som handlade om Andra världskriget. I artikeln stod det bland annat att under flera år kämpade Sovjet heroiskt och ensamt mot Tyskland, innan USA behagade blanda sig i. Som historiebeskrivning är det den totala motsatsen mot vad som verkligen hände eftersom Sovjet och Tyskland var allierade fram till 1941 och det land som mer eller mindre ensamt bekämpade Tyskland fram till dess var Storbritannien (andra länder som försökte stå emot den tyska krigsmakten ockuperats snabbt) och därför var artikeln mer intressant för vad den sa om dess författare än vad den sa om verkligheten.
Jag påmindes om det där när jag läste Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet häromdagen om Sovjets roll under Andra världskriget. Här är ett citat. "I tjugofem år har högern försökt skriva om andra världskrigets historia, och det har man lyckats ganska bra med. Sovjets avgörande krigsinsats är helt mörklagd." Jag har förvisso inte läst allt som skrivits om Andra världskriget men jag kan inte påminna mig några böcker eller artiklar där Sovjet har mörklagts. Exempelvis brukar slaget om Stalingrad lyftas fram som den mest avgörande vändpunkten, och det påpekas ofta att Sovjet var det land som förlorade flest människor under kriget. Finns det några belägg över huvud taget för påståendet att Sovjets avgörande insats skulle vara "helt mörklagd"? Var har den där mörkläggningen i så fall ägt rum och hur? Och vilka är "högern"?
I nästa mening skriver Linderborg "Östfronten framställs som ett krig mellan två diktatorer av samma skrot och korn." som om det vore problematiskt och en del i mörkläggningskampanjen. Men "diktatorer av samma skrot och korn" var ju precis vad Hitler och Stalin var. Brutaliteten, paranoian, totalitarismen och massmördandet hade de båda gemensamt.
"Man vågar dock inte helt dra konsekvenserna av den tolkningen, eftersom man då också måste säga att västmakterna lika gärna hade kunnat alliera sig med Hitler." skriver hon sen. Men varför är det den enda konsekvensen? Det finns ingen logik i det. En mer logisk konsekvens vore väl att Stalin och Hitler allierade sig och det var också vad som hände, formaliserat 1939 i och med Molotov-Ribbentrop-pakten. Det nämner Linderborg inte alls och det är vad som gör hennes artikel så förljugen. (En som var med på 1930-talet var folkmusikern Pete Seeger, som skrev sånger som hyllade Stalin och Hitlers samarbete, inklusive Molotov-Ribbentrop-pakten, och fördömde USAs president Roosevelt som krigsmånglare.)
Det som är mest besynnerligt är kanske att den populärkulturella bilden av Andra världskriget är såsom Linderborg verkar vilja att det ska vara, att det var ett enkelt, svartvitt krig, med de onda nazisterna på ena sidan och de goda på den andra sidan. Men verkligen är inte sådan. Stalin och Hitler var i mångt och mycket lika varandra, kriget mellan Sovjet och Tyskland var en uppgörelse mellan två ofattbart brutala diktaturer. Det är inte en höger mörkläggning att hävda det; det är förnekelsen av det som är en mörkläggning.
I artikel passar Linderborg också på att nämna Ukraina, och ge dem en känga, det brukar Aftonbladets kultursida göra. Men hon nämner förstås inte Holodomor, det vill säga den massvält som drabbade Ukraina från 1932 till 1933 då flera miljoner människor omkom (minst tre miljoner men kanske så många som 10 miljoner) och som var skapad av Stalin, av politiska skäl. Det var trots allt så han arbetade. Några år senare, under "den stora utrensningen" (även kallad "den stora terrorn") 1937-1938, organiserade han avrättningar av uppåt 700 000 människor.
Kort sagt, även om det var Röda armén som befriade Auschwitz så finns det ingen anledning att dalta med Stalin, varken av Sven Wollter eller Åsa Linderborg. Därtill, om nu "högern" varit så framgångsrik i sin "mörkläggning" av historien så skulle man förvänta sig att Stalins och Sovjetunionens brott mot mänskligheten vore lika välkända som nazisternas, men så är det ju inte alls. Jag minns till exempel när jag läste idéhistoria på Stockholms universitet och under ett seminarium (på kandidatnivån) nämnde Gulag. Det var några som visste inte vad det var. Det är ett konkret problem, även om Linderborg kanske inte håller med.
