Semestern är över, snart är det val och bloggen är vaken igen. Vakna är också partiledarna som antingen håller tal eller blir utfrågade i TV, radio och tidningar. Det finns mycket att säga om det, men nu nöjer jag mig med ett tal häromsistens i Sölvesborg där Jimmie Åkesson förklarade att det största globala hotet mot fred, demokrati och mänskliga rättigheter är "islamismen" men han sa också trösterikt att "Vi är fler, vi är starkare och mer övertygade än ni tror." Det låter ju fint men det stämmer knappast. "Islamism" är i sig inget hot, det är en liten del av den som är problemet, de rörelser som de osannolikt brutala IS som skryter på internet om sina halshuggningar, massakrer och kidnappningar. IS är en folkmordsrörelse. Men det är inte ett problem för världsfreden utan en existentiell kamp i Mellanöstern, och som främst drabbar andra muslimer (vid sidan av de kristna som fördrivits i Irak och Syrien). Situationen är illa nog men det blir inte bättre av Åkessons skrämselpropaganda, eller hans uppfattning att det tydligen är värre när kristna dödas än muslimer.
Men det här med att "Vi är fler, starkare och mer övertygade än ni tror." Mer övertygade? Det finns knappast några som är mer övertygade om sig själva och sin styrka än IS, det är en del av problemet. För många av dem är döden inte ett problem eller något att frukta, utan snarare något de välkomnar. Därför är de så framgångsrika på slagfältet. Men Åkesson välkomnar knappast döden eller är villig att spänna på sig sprängmedel och offra sitt liv för Sverigedemokraterna. För det är den typ av övertygelse IS handlar om.
Fast mest handlade förstås talet om invandringen, och SDs syn på den är välkänd, så jag vill bara notera ett retoriskt grepp. Åkesson använde upprepade gånger frasen "Vad får det för betydelse för" följt av exempelvis "skolan", "samhället", "staden", "arbetsmarknaden" och så vidare. Han gav dock inga svar utan praktiskt nog så fick åskådarna själva föreställa sig hur hemskt det skulle bli utan att Åkesson själv behövde ta ansvar för det. Han lyfte ju bara frågan.
Åkesson påstod mot slutet att vi aldrig (sedan 1200-talet räknat) vara så otrygga i våra hem som nu. Hur tänker han då? Hur vet han hur trygga våra hem var 1368 eller 1895? Eller ens i mitten av 1960-talet? Han påstod också att bostadsinbrotten är ett stort problem och att de ökar. Enligt brottsstatistiken är det dock tvärtom. "Under 2013 anmäldes omkring 21 000 bostadsinbrott – en minskning med en procent jämfört med året innan. En procent av hushållen uppger att de utsatts för bostadsinbrott under det senaste året." enligt BRÅ. Det är tråkigt för de som drabbas men 1% är en ganska liten siffra trots allt. Samhället har större problem.
I princip allt Åkesson sa är lätt att invända mot, principiellt eller statistiskt, men det får räcka så här för dagens inlägg.
