Värdegrund

För en vecka sedan hörde jag en intervju med Åsa Sundeman i P1:s program Plånboken, Hon är VD för Mobilizera, ett företag som ständigt blir anmälda av missnöjda kunder som anser sig lurade och intervjun handlade om det. Sundeman sa att hon förstod kritiken, var medveten om sitt företags brister, och att de arbetade flitigt för att bli bättre. Med tanke på att problemet är att säljarna luras och kommer med vilseledande information borde det vara lätt att åtgärda. Det är bara att sluta ljuga. Men det är tydligen svårt för så här sa Sundeman i februari i år, då hon var intervjuvad i DN av samma anledning:

– Vi ska absolut göra det absolut bästa för den här kunden. Men jag är väl medveten om de problem vi har och vi har mycket att göra för att säkra upp vår kvalitet.

Jag förmodar att hon kommer säga samma sak om nio månader igen.

Men det som var mest intressant med radiointervjun var att Sundeman sa att Mobilizera hade en värdegrund. Det är inget konstigt med det, det har alla nu för tiden, eller i alla fall säger de att de har det. Vad som det däremot går att grubbla över är när "värdegrund" blev ett modeord och om det finns någon som tar det på allvar. Det är uppenbart att värdegrund ska ses som något positivt, har man en sådan är man ett bra företag (eller person). Men en värdegrund är bara vad man fyller den med, det finns inget som hindrar att en terroristgrupp eller ett stalinistiskt parti har en värdegrund, det innehåller bara andra värden än ett kooperativt dagis.

Framför allt känns det som att en värdegrund är något man gömmer sig bakom för att slippa ta ansvar, "Skyll inte på mig, jag har en värdegrund." Företag och myndigheter gör fel och begår övergrepp, det är ofrånkomligt, och inga värdegrunder kan ändra på det. Det var en period för några år sedan då det flera gånger rapporterades om hur små barn tvingats av tåget och lämnats ensamma på stationer för att de hade fel biljett eller åkt för långt, och konduktörerna försvarade sig med att de bara gjorde sitt jobb. Har man inte rätt biljett ska man genast av tåget. Men det borde vara uppenbart för var och en att man kan inte lämna ett litet barn på en ödslig perong och sen åka därifrån. Det är inte värdegrunden som saknas där, utan normal anständighet.

Men med tanke på att även ett företag vars affärsidé är att lura på pensionärer produkter de inte behöver och inte har råd med säger sig ha en "värdegrund" så kanske ordet snart försvinner från management-terminologin. Det används ju nästan enbart när någon gjort någon ohederligt eller omoraliskt.