Videodöden

Jag är uppväxt med videobutiker, och på 1980-talet besökte jag de som fanns i Farsta så ofta att jag kände till deras sortiment bättre än de anställda. Vi hade inte någon videobandspelare hemma så inledningsvis fick videofilmen kompletteras med en moviebox, eller så fick jag titta på film hemma hos någon kompis. Men nu finns ingen av Farstas videobutiker kvar. (Om ingen ny öppnats senaste åren. Det var länge sedan jag var där.) Och det är inte bara i en förort som Farsta som butikerna försvinner.

Den bästa videobutiken i centrala Stockholm, Casablanca på Sveavägen, stängde ner för gott i våras. Förra veckan sålde No1 video på Götgatan ut sina filmer och kastade in handduken, den enda butiken som kunde konkurrera med Casablanca i fråga om utbud.

Anledningen är att folk sitter hemma och tittar på streamad film istället för att gå till en butik och hyra filmen eller tv-serien. Netflix, Filmnet, HBO och andra tjänster har underminerat de fysiska butikerna. Det vore väl inte hela världen om det inte var så att även en liten privatdriven butik i en källare i Farsta hade ett betydligt bredare utbud än alla de där streaming-tjänsterna tillsammans. Därtill var filmbutikens utbud tämligen beständigt, det var inte någon risk att den film man ville hyra hade försvunnit från hyllorna för att rättigheterna hade gått ut. Utbudet av streamad film i Sverige är än så länge undermåligt, och marknaden svårnavigerad. Inte ens alla nya filmer, nyss visade på biograf, finns att få tag på. Förr kunde man säga om en biofilm "Äsch, jag ser den när den kommer på video istället." Nu är det inte säkert att det är ett alternativ. Videon var ett stort problem för biograferna, men inte nödvändigtvis för distributörerna som kunde använda bion som en marknadsföringskanal för den kommande videoreleasen. Men hur ska de göra nu?

Det finns videobutiker kvar, exempelvis kedjorna Buylando och Hemmakväll. Men de har också problem, och stänger ner butiker. I en intervju sa nyligen en företrädare för Hemmakväll att de skulle satsa på "lyxgodis" för att klara ekonomin. Det känns inte precis betryggande, och det kommer förmodligen en punkt då de bestämmer sig för att avveckla filmutbudet och blir en renodlad godisaffär. Den lilla videobutik närmast mig liknar främst en Pressbyrå som också råkar ha en osorterad samling filmer längst in.

Det skifte som sker nu, och som pågått en tid, i sättet vi ser film, och sättet film sprids, påverkar stadsbilden, filmdistributionen och filmproduktionen, och än så länge har situationen mest blivit sämre. Det, i kombination med SF:s monopolliknande ställning på biografsidan, gör att det inte alltid är så lätt att vara cineast i Sverige.