Idag redovisade Svenska Dagbladet Sifos senaste opinionsundersökning. Det hade nästan inte hänt någonting sen förra veckans undersökning, utom att Socialdemokraterna hade gått bakåt från 33,3% till 29,7%. Sifos Toivo Sjörén "förklarade" siffrorna med att säga att det inte varit några politiska utspel senaste veckan.
Men vad är det här för trams egentligen? Om ingenting har hänt i politiken så är det väl ändå ganska onödigt att ens göra en opinionsundersökning och ge den stort mediautrymme. Jag förstår mig faktiskt inte på den opinionsundersökningshysteri så råder i samhället, och kan inte se vilken nytta den tjänar. Naturligtvis behövs det ibland göras undersökningar för att se hur väljarkåren rör sig, men den är trots allt ganska trög, om det inte inträffat något radikalt såsom finanskris, terroristattack eller krig, och kanske även en opinionsundersökning i månaden är onödigt ofta. Nu görs de flera gånger i veckan, och, som sagt, vem tjänar på det utöver opinionsinstituten själva? Dessa ständiga siffror gör förmodligen politikerna än mer ängsliga och därigenom än mer ovilliga att ha visioner, tänka långsiktigt eller rent av ha en egen politik.
Det andra som jag tycker är besynnerligt är hur folk resonerar. Varför har Socialdemokraterna backat med nästan fyra procentenheter när ingenting har hänt? Det kan förstås bero på att det var andra personer som svarade än i föregående undersökning, men förmodligen inte. Så ett antal personer runt om i landet, som för en vecka sedan hade röstat på S, vill nu rösta på V, SD eller kanske M istället. Varför då? Vet de det ens själva? I vilket fall som helst så är det inget som partierna själva har någon glädje av för de vet ju inte vad det var som fick väljarna att ändra sig. Kanske berodde det på om frågan ställdes före eller efter en god middag.
Ofta brukar också frågan "Vilken partiledare har du mest förtroende för?" ställas, eller något snarlikt rörande "förtroende". Det är också något jag har svårt att förstå. Vad betyder det ens, att ha förtroende för en politiker? Att politikern i fråga vet vad hen gör och okorrumperat driver sin politik? I så fall borde en vänsterpartist kunna ha lika mycket (eller lika lite) förtroende för en moderat som en vänsterpartist, och en miljöpartist säga att hen har gott förtroende för en sverigedemokrat. Men så tror jag knappast det fungerar. En miljöpartist skulle knappast nämna en sverigedemokrat bland dem som de har förtroende för. Men när folk säger att de har mest förtroende för X, menar de bara att de delar X:s politiska uppfattning eller vad är det egentligen de säger?
Själv skulle jag inte kunna svara på frågan vem jag har mest förtroende för. Jag är ganska säker på att alla partiledare arbetar med att göra vad de tror är bäst för sitt parti och vad de tror är bäst för Sverige. Huruvida jag delar deras olika uppfattningar om vad som vore bäst för Sverige är ju irrelevant ur den aspekten.
