Idag redovisade Svenska Dagbladet Sifos senaste opinionsundersökning. Det hade nästan inte hänt någonting sen förra veckans undersökning, utom att Socialdemokraterna hade gått bakåt från 33,3% till 29,7%. Sifos Toivo Sjörén "förklarade" siffrorna med att säga att det inte varit några politiska utspel senaste veckan.
Men vad är det här för trams egentligen? Om ingenting har hänt i politiken så är det väl ändå ganska onödigt att ens göra en opinionsundersökning och ge den stort mediautrymme. Jag förstår mig faktiskt inte på den opinionsundersökningshysteri så råder i samhället, och kan inte se vilken nytta den tjänar. Naturligtvis behövs det ibland göras undersökningar för att se hur väljarkåren rör sig, men den är trots allt ganska trög, om det inte inträffat något radikalt såsom finanskris, terroristattack eller krig, och kanske även en opinionsundersökning i månaden är onödigt ofta. Nu görs de flera gånger i veckan, och, som sagt, vem tjänar på det utöver opinionsinstituten själva? Dessa ständiga siffror gör förmodligen politikerna än mer ängsliga och därigenom än mer ovilliga att ha visioner, tänka långsiktigt eller rent av ha en egen politik.
Det andra som jag tycker är besynnerligt är hur folk resonerar. Varför har Socialdemokraterna backat med nästan fyra procentenheter när ingenting har hänt? Det kan förstås bero på att det var andra personer som svarade än i föregående undersökning, men förmodligen inte. Så ett antal personer runt om i landet, som för en vecka sedan hade röstat på S, vill nu rösta på V, SD eller kanske M istället. Varför då? Vet de det ens själva? I vilket fall som helst så är det inget som partierna själva har någon glädje av för de vet ju inte vad det var som fick väljarna att ändra sig. Kanske berodde det på om frågan ställdes före eller efter en god middag.
Ofta brukar också frågan "Vilken partiledare har du mest förtroende för?" ställas, eller något snarlikt rörande "förtroende". Det är också något jag har svårt att förstå. Vad betyder det ens, att ha förtroende för en politiker? Att politikern i fråga vet vad hen gör och okorrumperat driver sin politik? I så fall borde en vänsterpartist kunna ha lika mycket (eller lika lite) förtroende för en moderat som en vänsterpartist, och en miljöpartist säga att hen har gott förtroende för en sverigedemokrat. Men så tror jag knappast det fungerar. En miljöpartist skulle knappast nämna en sverigedemokrat bland dem som de har förtroende för. Men när folk säger att de har mest förtroende för X, menar de bara att de delar X:s politiska uppfattning eller vad är det egentligen de säger?
Själv skulle jag inte kunna svara på frågan vem jag har mest förtroende för. Jag är ganska säker på att alla partiledare arbetar med att göra vad de tror är bäst för sitt parti och vad de tror är bäst för Sverige. Huruvida jag delar deras olika uppfattningar om vad som vore bäst för Sverige är ju irrelevant ur den aspekten.
Visar inlägg med etikett inrikespolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett inrikespolitik. Visa alla inlägg
söndag, januari 25, 2015
söndag, november 16, 2014
Regeringens utgångspunkt
Ju mer jag tänker på regeringens iver att de facto lägga ner flera svenska institut runt Medelhavet och svenskundervisningen utomlands samt dra in statsbidraget till Terminologicentrum, ju mer irriterad blir jag. Dels för att man fattat besluten helt utan utredning som om man inte kunde föreställa sig att besluten skulle ha någon effekt, vilket i sin tur tyder på en närmast föraktfull inställning till dessa kulturinstitutioner, och dels för att det handlar om så lite pengar, i statsbudgeten är det blott växelpengar. Ändå angriper man dem med större iver än man tar sig an omtalade valfrågor som Bromma flygplats, Förbifart Stockholm eller vinster i välfärden. Det är lätt att raljera och bli ironisk över en så dåligt underbyggd och grumlig politik, men jag ska försöka låta bli. Annat än att påpeka att de ansvariga politikerna nu inte riktigt verkar vilja ta ansvar för besluten.
Utan statssekreterare Eva Lindström. Så här säger hon apropå att Terminologicentrum inte längre ska få statsbidrag för att utföra det arbete som staten gett dem i uppgift att utföra:
"Sedan är det regeringens utgångspunkt att de som utnyttjar de här tjänsterna också ska vara med och finansiera dem."
Utom staten då? Hon var dessutom kritisk mot Terminologicentrums bolagsform. När P1:s reporter (i programmet Språket) påpekade att det var den förra socialdemokratiska regeringen så låg bakom den bolagsformen så blev Lindström däremot ställd.
Så här skrev Maaret Koskinen i DN häromdagen:
"Det är just ett sådant förgivettagande och bristen på insikt i humanioras osynliga och konstant pågående verkan som tycks ligga bakom regeringens beslut att demontera än det ena, än det andra inflytelserika och lyckosamma kunskapsinstitutionen. Vad bättre (värre) exempel än det senaste debaclet med Terminologicentrum: där pågår en verksamhet som de flesta av oss inte känt till men vars arbete vi, utan att veta det, drar nytta av varje dag."
Precis.
Regeringens policy att dra in bidraget för viktiga och välfungerande institutioner utan utredning eller förvarning leder ju också till att ingen kan känna sig säker, för vem vet vems statsbidrag oförhappandes försvinner när nästa budget presenteras?
Utan statssekreterare Eva Lindström. Så här säger hon apropå att Terminologicentrum inte längre ska få statsbidrag för att utföra det arbete som staten gett dem i uppgift att utföra:
"Sedan är det regeringens utgångspunkt att de som utnyttjar de här tjänsterna också ska vara med och finansiera dem."
Utom staten då? Hon var dessutom kritisk mot Terminologicentrums bolagsform. När P1:s reporter (i programmet Språket) påpekade att det var den förra socialdemokratiska regeringen så låg bakom den bolagsformen så blev Lindström däremot ställd.
Så här skrev Maaret Koskinen i DN häromdagen:
"Det är just ett sådant förgivettagande och bristen på insikt i humanioras osynliga och konstant pågående verkan som tycks ligga bakom regeringens beslut att demontera än det ena, än det andra inflytelserika och lyckosamma kunskapsinstitutionen. Vad bättre (värre) exempel än det senaste debaclet med Terminologicentrum: där pågår en verksamhet som de flesta av oss inte känt till men vars arbete vi, utan att veta det, drar nytta av varje dag."
Precis.
Regeringens policy att dra in bidraget för viktiga och välfungerande institutioner utan utredning eller förvarning leder ju också till att ingen kan känna sig säker, för vem vet vems statsbidrag oförhappandes försvinner när nästa budget presenteras?
tisdag, oktober 28, 2014
Ubåtar och patriarkatet
Något som förenar dem som debatterar Nato är rädslan för Ryssland. Nato-förespråkarna säger att Ryssland (och tidigare Sovjet) är ett hot mot oss och vi bör gå med i Nato för att bli säkrare. Nato-motståndarna hävdar att genom att gå med i Nato så kommer vi reta upp Ryssland och göra oss mer utsatta.
Samma tankar har hörts i kommentarerna till förra veckans militära insats i Stockholms skärgård och jakten på en eventuell ubåt. Göran Greider sa i P1 att å ena sidan vet vi inte varifrån den eventuella ubåten kommer, å andra sidan är det uppenbart att vårt närmande till Nato provocerat Ryssland och om ubåten är rysk så har vi bara oss själva att skylla. Han menade också att svenska folket är helt ovetande om Sveriges nära samarbete med Nato. Det må så vara, och Sverige och Nato har alltid haft ett nära samarbete, men vi har haft en prekär relation till Ryssland betydligt längre än så. Huruvida Sverige är med i Nato eller inte är naturligtvis inte den enda anledning till att Ryssland spionerar på oss, och kränker vårt luftrum. Det är inget som skulle upphöra även om Sverige gick ut offentligt och sa att vi aldrig mer kommer samarbeta med Nato. Det är för övrigt inte heller ett fullgott skäl. Ryssland pratar alltid om hur de känner sig hotade och "inringade" av väst, men det är tämligen absurt. Dels för att det bara är en liten procent av Rysslands gränser som vetter mot väst och dels för att Ryssland är en kärnvapenmakt som inte är hotat militärt.
Ett annat exempel är ett debattinlägg från F! i Expressen. Där skriver Gudrun Schyman och Veronica Svärd bland annat "Det är helt väntat att Ryssland reagerar inför att Sverige låter Nato flytta fram positionerna mot Rysslands gräns. Det är en konsekvens av svensk försvarspolitik." Nu gränsar i och för sig inte Sverige mot Ryssland, men även om det gjorde det så är det väl trots allt irrelevant? Ska vi låta vår utrikes- och säkerhetspolitik styras av vad som behagar Moskva?
De skriver också att "Säkerhet byggs genom nedrustning, diplomati, satsningar på människors välfärd och att motverka den globala uppvärmningen." Det må så vara, men det beror på hur pass ömsesidig nedrustningen är. Andra världskriget hade kanske undvikits om inte Tyskland rustat upp medan andra länder rustat ner efter Första världskriget. En anledning till att Sverige ansåg sig tvunget att tillåta transporter av tyska soldater på svenska järnvägar var att vårt försvar inte hade någon avskräckande verkan på tyskarna.
I en uppföljande artikel skriver Schyman och Svärd att "Det vi hittills vet är att det inte finns några bevis för någon militär aktivitet överhuvudtaget. Ingen u-båt, ingen nationalitet." men de vet knappast vad den svenska marinen kommit fram till under sitt underrättelsearbete. Men oavsett så borde det vara irrelevant för F!, de vill ju avskaffa försvaret oavsett hur omvärlden ser ut, och oavsett om det finns ett konkret hot mot Sverige eller inte.
Schyman och Svärd skriver också "Enligt vår analys är våldet alltid ett uttryck för makt och kontroll. Det finns i alla våra relationer, från de mest intima till de internationella. Maskuliniteten och den patriarkala dominansen förkroppsligad i våldshandlingar finns på alla nivåer i samhället. I de nära och intima relationerna, i våldet på gatan, män mot män, i polisens våldsmonopol och i det yttersta maktinstrumentet det militära våldet." Den analysen känns bristfällig. Våld kan också vara ett uttryck för frustration, vrede eller sorg. Våld kan vara självförsvar, ren självbevarelsedrift. (Det kan väl inte vara så att Schyman och Svärd förespråkar att den som håller på att bli våldtagen inte ska försvara sig utan istället inleda en dialog med sina angripare?) Våld kan också vara riktat mot den egna personen. Därtill, jag håller med att våld kan återfinnas "i alla våra relationer", även de "mest intima" men också mellan kvinnor, och från kvinnor mot män. Våld är inte uteslutande något patriarkalt, det är en ofrånkomlig del av livet. Nästan alla andra djur, och även växter, använder sig av våld, och det finns ingen anledning att tro att våldet skulle försvinna även om alla länder styrdes av F!. Deras analys bygger inte på verkliga förhållanden utan på ett ideologiskt önsketänkande.
Samma tankar har hörts i kommentarerna till förra veckans militära insats i Stockholms skärgård och jakten på en eventuell ubåt. Göran Greider sa i P1 att å ena sidan vet vi inte varifrån den eventuella ubåten kommer, å andra sidan är det uppenbart att vårt närmande till Nato provocerat Ryssland och om ubåten är rysk så har vi bara oss själva att skylla. Han menade också att svenska folket är helt ovetande om Sveriges nära samarbete med Nato. Det må så vara, och Sverige och Nato har alltid haft ett nära samarbete, men vi har haft en prekär relation till Ryssland betydligt längre än så. Huruvida Sverige är med i Nato eller inte är naturligtvis inte den enda anledning till att Ryssland spionerar på oss, och kränker vårt luftrum. Det är inget som skulle upphöra även om Sverige gick ut offentligt och sa att vi aldrig mer kommer samarbeta med Nato. Det är för övrigt inte heller ett fullgott skäl. Ryssland pratar alltid om hur de känner sig hotade och "inringade" av väst, men det är tämligen absurt. Dels för att det bara är en liten procent av Rysslands gränser som vetter mot väst och dels för att Ryssland är en kärnvapenmakt som inte är hotat militärt.
Ett annat exempel är ett debattinlägg från F! i Expressen. Där skriver Gudrun Schyman och Veronica Svärd bland annat "Det är helt väntat att Ryssland reagerar inför att Sverige låter Nato flytta fram positionerna mot Rysslands gräns. Det är en konsekvens av svensk försvarspolitik." Nu gränsar i och för sig inte Sverige mot Ryssland, men även om det gjorde det så är det väl trots allt irrelevant? Ska vi låta vår utrikes- och säkerhetspolitik styras av vad som behagar Moskva?
De skriver också att "Säkerhet byggs genom nedrustning, diplomati, satsningar på människors välfärd och att motverka den globala uppvärmningen." Det må så vara, men det beror på hur pass ömsesidig nedrustningen är. Andra världskriget hade kanske undvikits om inte Tyskland rustat upp medan andra länder rustat ner efter Första världskriget. En anledning till att Sverige ansåg sig tvunget att tillåta transporter av tyska soldater på svenska järnvägar var att vårt försvar inte hade någon avskräckande verkan på tyskarna.
I en uppföljande artikel skriver Schyman och Svärd att "Det vi hittills vet är att det inte finns några bevis för någon militär aktivitet överhuvudtaget. Ingen u-båt, ingen nationalitet." men de vet knappast vad den svenska marinen kommit fram till under sitt underrättelsearbete. Men oavsett så borde det vara irrelevant för F!, de vill ju avskaffa försvaret oavsett hur omvärlden ser ut, och oavsett om det finns ett konkret hot mot Sverige eller inte.
Schyman och Svärd skriver också "Enligt vår analys är våldet alltid ett uttryck för makt och kontroll. Det finns i alla våra relationer, från de mest intima till de internationella. Maskuliniteten och den patriarkala dominansen förkroppsligad i våldshandlingar finns på alla nivåer i samhället. I de nära och intima relationerna, i våldet på gatan, män mot män, i polisens våldsmonopol och i det yttersta maktinstrumentet det militära våldet." Den analysen känns bristfällig. Våld kan också vara ett uttryck för frustration, vrede eller sorg. Våld kan vara självförsvar, ren självbevarelsedrift. (Det kan väl inte vara så att Schyman och Svärd förespråkar att den som håller på att bli våldtagen inte ska försvara sig utan istället inleda en dialog med sina angripare?) Våld kan också vara riktat mot den egna personen. Därtill, jag håller med att våld kan återfinnas "i alla våra relationer", även de "mest intima" men också mellan kvinnor, och från kvinnor mot män. Våld är inte uteslutande något patriarkalt, det är en ofrånkomlig del av livet. Nästan alla andra djur, och även växter, använder sig av våld, och det finns ingen anledning att tro att våldet skulle försvinna även om alla länder styrdes av F!. Deras analys bygger inte på verkliga förhållanden utan på ett ideologiskt önsketänkande.
lördag, september 13, 2014
Om löften och svar
En gång när jag var i tjugoårsåldern så läste jag en uppsats som avslutades med orden "Det viktiga är trots allt inte att ge svaren, det viktiga är att ställa frågorna." och jag tyckte att det var så genialt. Jag fortsatte länge att tycka det, men sen en dag insåg jag att det inte alls är genialt utan att göra det lätt för sig. Att ställa en fråga kräver varken kunskap, ambition eller mål.
"Varför dör så många barn innan de fyllt fem år?" (Omkring 18000 om dagen globalt sett.)
Så, jag ställde en fråga. Now what? Om alla bara gick runt och ställde frågor skulle inget hända, det är bara när vi försöker ge svar som det finns en poäng med frågorna.
Valrörelsen har gjort det tydligt igen, då många hävdar att det är viktigt med partier som FI att de lyfter frågor. Men för att förändra måste de också ha realistiska lösningar. En taleskvinna för FI fick i en intervju frågan hur de hade tänkt finansiera sina förslag och hon svarade att det hade de verkligen inte räknat på eftersom de var idealister. Tänk om alla partier körde den linjen.
Det finns en viktig skillnad mellan att ha åsikter och att ha en politik. SD till exempel har många åsikter men de har ingen politik. Men att ha åsikter är till intet förpliktigande, det kan man ha utan att det får konsekvenser eller att man behöver ta ansvar. Det är politik som är det svåra. Miljöpartiets Åsa Romson fick frågan hur många flygplatser runt om i landet MP hoppas kunna lägga ner och hon vred sig som en mask i sin ovilja att besvara frågan, eftersom ett svar skulle betyda att hennes åsikt att flyg och flygplatser är något dumt plötsligt skulle konkretiseras genom de politiska effekterna av att förverkliga sin åsikt. Politik innebär att balansera det positiva med det negativa (eftersom i princip alla beslut kostar något, innebär en kompromiss), men en åsikt behöver inte balanseras utan är okomplicerad och enkel.
Eftersom politik handlar om kompromisser, särskilt i en demokrati, så är det egentligen oansvarigt av politiker att lova saker innan ett val, eftersom de omöjligt kan veta om de kommer ha möjlighet att genomdriva sina löften. De kan önska sig saker, men inte lova. Men de måste lova saker för det är vad journalisterna och medborgarna kräver, det är ett ömsesidigt dubbelspel. Men så har de flesta också en orealistisk bild av vad politiker kan åstadkomma, oavsett om de är USA:s president eller kommunpolitiker i Hudiksvall.
Imorgon är äntligen valdagen men jag har inte bestämt mig än. Det lutar åt vänster men det är inte garanterat. Förhoppningsvis blir allt glasklart i röstbåset.
"Varför dör så många barn innan de fyllt fem år?" (Omkring 18000 om dagen globalt sett.)
Så, jag ställde en fråga. Now what? Om alla bara gick runt och ställde frågor skulle inget hända, det är bara när vi försöker ge svar som det finns en poäng med frågorna.
Valrörelsen har gjort det tydligt igen, då många hävdar att det är viktigt med partier som FI att de lyfter frågor. Men för att förändra måste de också ha realistiska lösningar. En taleskvinna för FI fick i en intervju frågan hur de hade tänkt finansiera sina förslag och hon svarade att det hade de verkligen inte räknat på eftersom de var idealister. Tänk om alla partier körde den linjen.
Det finns en viktig skillnad mellan att ha åsikter och att ha en politik. SD till exempel har många åsikter men de har ingen politik. Men att ha åsikter är till intet förpliktigande, det kan man ha utan att det får konsekvenser eller att man behöver ta ansvar. Det är politik som är det svåra. Miljöpartiets Åsa Romson fick frågan hur många flygplatser runt om i landet MP hoppas kunna lägga ner och hon vred sig som en mask i sin ovilja att besvara frågan, eftersom ett svar skulle betyda att hennes åsikt att flyg och flygplatser är något dumt plötsligt skulle konkretiseras genom de politiska effekterna av att förverkliga sin åsikt. Politik innebär att balansera det positiva med det negativa (eftersom i princip alla beslut kostar något, innebär en kompromiss), men en åsikt behöver inte balanseras utan är okomplicerad och enkel.
Eftersom politik handlar om kompromisser, särskilt i en demokrati, så är det egentligen oansvarigt av politiker att lova saker innan ett val, eftersom de omöjligt kan veta om de kommer ha möjlighet att genomdriva sina löften. De kan önska sig saker, men inte lova. Men de måste lova saker för det är vad journalisterna och medborgarna kräver, det är ett ömsesidigt dubbelspel. Men så har de flesta också en orealistisk bild av vad politiker kan åstadkomma, oavsett om de är USA:s president eller kommunpolitiker i Hudiksvall.
Imorgon är äntligen valdagen men jag har inte bestämt mig än. Det lutar åt vänster men det är inte garanterat. Förhoppningsvis blir allt glasklart i röstbåset.
onsdag, augusti 27, 2014
Åkesson valtalar
Semestern är över, snart är det val och bloggen är vaken igen. Vakna är också partiledarna som antingen håller tal eller blir utfrågade i TV, radio och tidningar. Det finns mycket att säga om det, men nu nöjer jag mig med ett tal häromsistens i Sölvesborg där Jimmie Åkesson förklarade att det största globala hotet mot fred, demokrati och mänskliga rättigheter är "islamismen" men han sa också trösterikt att "Vi är fler, vi är starkare och mer övertygade än ni tror." Det låter ju fint men det stämmer knappast. "Islamism" är i sig inget hot, det är en liten del av den som är problemet, de rörelser som de osannolikt brutala IS som skryter på internet om sina halshuggningar, massakrer och kidnappningar. IS är en folkmordsrörelse. Men det är inte ett problem för världsfreden utan en existentiell kamp i Mellanöstern, och som främst drabbar andra muslimer (vid sidan av de kristna som fördrivits i Irak och Syrien). Situationen är illa nog men det blir inte bättre av Åkessons skrämselpropaganda, eller hans uppfattning att det tydligen är värre när kristna dödas än muslimer.
Men det här med att "Vi är fler, starkare och mer övertygade än ni tror." Mer övertygade? Det finns knappast några som är mer övertygade om sig själva och sin styrka än IS, det är en del av problemet. För många av dem är döden inte ett problem eller något att frukta, utan snarare något de välkomnar. Därför är de så framgångsrika på slagfältet. Men Åkesson välkomnar knappast döden eller är villig att spänna på sig sprängmedel och offra sitt liv för Sverigedemokraterna. För det är den typ av övertygelse IS handlar om.
Fast mest handlade förstås talet om invandringen, och SDs syn på den är välkänd, så jag vill bara notera ett retoriskt grepp. Åkesson använde upprepade gånger frasen "Vad får det för betydelse för" följt av exempelvis "skolan", "samhället", "staden", "arbetsmarknaden" och så vidare. Han gav dock inga svar utan praktiskt nog så fick åskådarna själva föreställa sig hur hemskt det skulle bli utan att Åkesson själv behövde ta ansvar för det. Han lyfte ju bara frågan.
Åkesson påstod mot slutet att vi aldrig (sedan 1200-talet räknat) vara så otrygga i våra hem som nu. Hur tänker han då? Hur vet han hur trygga våra hem var 1368 eller 1895? Eller ens i mitten av 1960-talet? Han påstod också att bostadsinbrotten är ett stort problem och att de ökar. Enligt brottsstatistiken är det dock tvärtom. "Under 2013 anmäldes omkring 21 000 bostadsinbrott – en minskning med en procent jämfört med året innan. En procent av hushållen uppger att de utsatts för bostadsinbrott under det senaste året." enligt BRÅ. Det är tråkigt för de som drabbas men 1% är en ganska liten siffra trots allt. Samhället har större problem.
I princip allt Åkesson sa är lätt att invända mot, principiellt eller statistiskt, men det får räcka så här för dagens inlägg.
Men det här med att "Vi är fler, starkare och mer övertygade än ni tror." Mer övertygade? Det finns knappast några som är mer övertygade om sig själva och sin styrka än IS, det är en del av problemet. För många av dem är döden inte ett problem eller något att frukta, utan snarare något de välkomnar. Därför är de så framgångsrika på slagfältet. Men Åkesson välkomnar knappast döden eller är villig att spänna på sig sprängmedel och offra sitt liv för Sverigedemokraterna. För det är den typ av övertygelse IS handlar om.
Fast mest handlade förstås talet om invandringen, och SDs syn på den är välkänd, så jag vill bara notera ett retoriskt grepp. Åkesson använde upprepade gånger frasen "Vad får det för betydelse för" följt av exempelvis "skolan", "samhället", "staden", "arbetsmarknaden" och så vidare. Han gav dock inga svar utan praktiskt nog så fick åskådarna själva föreställa sig hur hemskt det skulle bli utan att Åkesson själv behövde ta ansvar för det. Han lyfte ju bara frågan.
Åkesson påstod mot slutet att vi aldrig (sedan 1200-talet räknat) vara så otrygga i våra hem som nu. Hur tänker han då? Hur vet han hur trygga våra hem var 1368 eller 1895? Eller ens i mitten av 1960-talet? Han påstod också att bostadsinbrotten är ett stort problem och att de ökar. Enligt brottsstatistiken är det dock tvärtom. "Under 2013 anmäldes omkring 21 000 bostadsinbrott – en minskning med en procent jämfört med året innan. En procent av hushållen uppger att de utsatts för bostadsinbrott under det senaste året." enligt BRÅ. Det är tråkigt för de som drabbas men 1% är en ganska liten siffra trots allt. Samhället har större problem.
I princip allt Åkesson sa är lätt att invända mot, principiellt eller statistiskt, men det får räcka så här för dagens inlägg.
onsdag, maj 28, 2014
Vurmen för vanligt folk
"Vi har valt vanligt folk. Vi tror att de vet mer än proffspolitiker och avdankade journalister om hur vanligt folk har det," sa SD:s partisekreterare Björn Söder om de två personer som de tänker skicka ner till Bryssel. Det må låta fint och folkligt men det är ändå ett besynnerligt resonemang. Det finns till exempel ingen anledning till varför en, säg, busschaufför i Ängelholm skulle veta mer om hur en bonde i Värmland, en IT-konsult i Sundsvall eller en ensamstående mamma i Skärholmen har det. Inte mer än "en avdankad journalist". Det är ju inte så att alla "vanliga" människor har samma behov, samma krav och befinner sig i samma situation.
Dessutom är det oklart vad det hjälper att man vet "hur vanligt folk har det" när det ska röstas om sanktioner mot Ryssland, frihandelsavtal med Korea och stresstester av banker? Som politiker, i alla fall utanför kommunpolitiken, måste man fatta beslut i globala frågor som oftast är oerhört komplicerade. Att veta vad en liter mjölk kostar på ICA har ingen betydelse då.
Det påminner mig om när jag hörde Stefan Jarl hålla ett föredrag för ett antal år sedan där han sa att det aldrig skulle falla honom in att intervjua experter eller universitetsprofessorer i sina dokumentärer, för de är elitistiska och korrumperade. Bara vanligt folk, som visste hur det verkligen låg till, var välkomna. Men det är absurt. Det finns naturligtvis ingen som helst anledning till varför "mannen på gatan" skulle ge en mer korrekt och opartisk analys av exempelvis klimatförändringar än en professor i dynamisk meteorologi.
Men om Björn Söders ord ska tolkas som SD:s nya policy så får man förmoda att proffspolitikern Jimmie Åkesson snart kommer ersättas med "en vanlig människa", någon som vet hur folk har det.
Dessutom är det oklart vad det hjälper att man vet "hur vanligt folk har det" när det ska röstas om sanktioner mot Ryssland, frihandelsavtal med Korea och stresstester av banker? Som politiker, i alla fall utanför kommunpolitiken, måste man fatta beslut i globala frågor som oftast är oerhört komplicerade. Att veta vad en liter mjölk kostar på ICA har ingen betydelse då.
Det påminner mig om när jag hörde Stefan Jarl hålla ett föredrag för ett antal år sedan där han sa att det aldrig skulle falla honom in att intervjua experter eller universitetsprofessorer i sina dokumentärer, för de är elitistiska och korrumperade. Bara vanligt folk, som visste hur det verkligen låg till, var välkomna. Men det är absurt. Det finns naturligtvis ingen som helst anledning till varför "mannen på gatan" skulle ge en mer korrekt och opartisk analys av exempelvis klimatförändringar än en professor i dynamisk meteorologi.
Men om Björn Söders ord ska tolkas som SD:s nya policy så får man förmoda att proffspolitikern Jimmie Åkesson snart kommer ersättas med "en vanlig människa", någon som vet hur folk har det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)