En gång när jag var i tjugoårsåldern så läste jag en uppsats som avslutades med orden "Det viktiga är trots allt inte att ge svaren, det viktiga är att ställa frågorna." och jag tyckte att det var så genialt. Jag fortsatte länge att tycka det, men sen en dag insåg jag att det inte alls är genialt utan att göra det lätt för sig. Att ställa en fråga kräver varken kunskap, ambition eller mål.
"Varför dör så många barn innan de fyllt fem år?" (Omkring 18000 om dagen globalt sett.)
Så, jag ställde en fråga. Now what? Om alla bara gick runt och ställde frågor skulle inget hända, det är bara när vi försöker ge svar som det finns en poäng med frågorna.
Valrörelsen har gjort det tydligt igen, då många hävdar att det är viktigt med partier som FI att de lyfter frågor. Men för att förändra måste de också ha realistiska lösningar. En taleskvinna för FI fick i en intervju frågan hur de hade tänkt finansiera sina förslag och hon svarade att det hade de verkligen inte räknat på eftersom de var idealister. Tänk om alla partier körde den linjen.
Det finns en viktig skillnad mellan att ha åsikter och att ha en politik. SD till exempel har många åsikter men de har ingen politik. Men att ha åsikter är till intet förpliktigande, det kan man ha utan att det får konsekvenser eller att man behöver ta ansvar. Det är politik som är det svåra. Miljöpartiets Åsa Romson fick frågan hur många flygplatser runt om i landet MP hoppas kunna lägga ner och hon vred sig som en mask i sin ovilja att besvara frågan, eftersom ett svar skulle betyda att hennes åsikt att flyg och flygplatser är något dumt plötsligt skulle konkretiseras genom de politiska effekterna av att förverkliga sin åsikt. Politik innebär att balansera det positiva med det negativa (eftersom i princip alla beslut kostar något, innebär en kompromiss), men en åsikt behöver inte balanseras utan är okomplicerad och enkel.
Eftersom politik handlar om kompromisser, särskilt i en demokrati, så är det egentligen oansvarigt av politiker att lova saker innan ett val, eftersom de omöjligt kan veta om de kommer ha möjlighet att genomdriva sina löften. De kan önska sig saker, men inte lova. Men de måste lova saker för det är vad journalisterna och medborgarna kräver, det är ett ömsesidigt dubbelspel. Men så har de flesta också en orealistisk bild av vad politiker kan åstadkomma, oavsett om de är USA:s president eller kommunpolitiker i Hudiksvall.
Imorgon är äntligen valdagen men jag har inte bestämt mig än. Det lutar åt vänster men det är inte garanterat. Förhoppningsvis blir allt glasklart i röstbåset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar